Mens jeg ennå var gravid sendte Helgunn (mamma`n til Thomas) meg noen bøker, bla. en samling dikt av Carol Lynn Pearson. Jeg kan ikke si jeg hadde så mange rolige, vakre, tankefulle stunder med babyen min den aller, aller første tiden. Men dette diktet synes jeg er vakkert og nå i disse baby-tider (med fire små som nylig har ankommet jorden), tenkte jeg at dette kan passe... Uansett, min lille Emma, nå har vi det så fint sammen og jeg elsker deg! Det er ingen tvil om at du er en gave fra Gud.
DAY-OLD CHILD
My day-old child lay in my arms.
With my lips against his ear
I wispered strongly, "How I wish -
I wish that you could hear;
"I´ve a hundred wonderful things to say
(A tiny cough and a nod)
Hurry, hurry, hurry and grow
So I can tell you about God."
My day-old baby´s mouth was still
And my words only tickled his ear.
But a kind of a light passed through his eyes,
And I saw this thought appear:
"How I wish I had a voice and words;
I´ve a hundred things to say.
Before I forget I´d tell you of God -
I left Him yesterday."
(Carol Lynn Pearson)
Jeg kan godt tenke meg flere barn, men helst ikke å være gravid igjen og i alle fall ikke føde. Men det er dessverre noe man må igjennom om man vil ha barn, med mindre man velger å adoptere. Jeg vet det er flere som har det på samme måte, særlig en som snart venter sitt tredje barn... Et lite dikt om det:
THE PRICE
Anguish, yes,
But not despair.
This agony that
Ties your breath
Is a law
The fruitful
Must bear.
Ask the
Almost-mother,
Her body
Heaving and torn -
Only from
Exquisite pain
Is beauty born.
(Carol Lynn Pearson)
Amen
SvarSlettTack Ida!!! Det var precis vad jag behövde läsa just nu. Du är go och jag uppskattar alla besök jag fått från dig på sistone, verkligen. Förhoppningvsis kan jag kan komma på besök till dig så småningom ;)
SvarSlett